I oktober fick vår ordförande Cia Runesson och sekreterare Åse Ahlstrand en exklusiv visning av det stängda museet. Porten till museet öppnas och allt är sig likt. Vi kliver in i den panelklädda hallen där huvudet av en visent blickar ner på oss och en björnfamilj står uppställd i en glasmonter.
Vi går uppför trapporna i det stora panoramat och det är fortfarande mäktigt, även om djuren ser lite slitna ut och växtligheten är vissen. Det är svårt att konservera grönska, men tanken var att det skulle vara lummigt och grönt i skogsdelen av utställningen.
Vi vandrar försiktig ut i panoramautställningen och får syn på konstruktionen utanför illusionen. Det liknar ett skeppsbygge när man blickar upp mot takfönstren.
Det är en magisk tystnad i det stora rummet. Invändigt är huset i bra skick, men innan museet öppnar kommer de uppstoppade djuren att behöva tas om hand av en konservator.
Utställningen i panoramat är en av få som finns kvar i världen. Att bakgrundsmålningen är gjord av Bruno Liljefors gör den unik.
Vi går även ner i den stora lokalen under panoramat. I dagsläget används utrymmet som förvaring av allt möjligt som blivit över. Här finns mängder av lådor och lastpallar, en låda innehåller gula regnrockar från nationaldagsfirandet.
Ingen tidsplan är fastställd för renoveringen, men nästa steg är att byta resterande fönster. Spåntaket och fasaden ska tjäras. Utställningen ska bevaras, men för de utrymmen som används som förråd idag ska nya planer tas fram.
[envira-gallery id=”974″]
